m

Nu sitter man här i Kalmar. En ny lägenhet (igen!) Fast jag flyttar officiellt in nästa vecka, så jag lånar en del av emelies säng och hennes utrymme. Jag kan lägga upp bilder när vi kommit iordning, det är inte så hemtrevligt just nu om ni förstår vad jag menar.
Nyheten med Kalmar är att Elin flyttat in i mitt rum! Välkommen till Kalmar!
Hoppas du kommer trivas <3
Annars är nästan allt som vanligt, jag och brudarna har åkt och hämtat upp två studenter idag. Så arbetet med det har börjat igen. Hur kul som helst, även om det emellanåt blir lite kämpigt med sömn och så vidare.

I Falun har inget varit sig likt den senaste tiden. Jag har inte haft något internet så jag har inte haft tid med att uppdatera här. Vi hamnade i ett slagsmål för ungefär en vecka sen. Helt onödigt! Lämna oss ifred och låt oss äta våra pommes.
Men vi är okej!

Stina är just nu i Turkiet, vilket verkar bra för henne. Hon åkte med Jessie, Emma och Linda och de är ju så roliga att umgås med. De har fått ett lägenhetshotell har jag hört ifrån Fru Janstaff. Bra att man kan få lite updates.
Mamma hade 50 års kalas i helgen, vilket var trevligt. Men Malin mådde inte bra så jag fick skjuts med dom in till stora staden. Spenderade de sista timmarna med den jag ville och åkte sedan till Kalmar.

Michas resa:
Svärdsjö - Falun: Taxi
Falun- Blge: Buss
Blge - Grängesberg: Tåg
Grängesberg - Kalmar: Bil

Här får ni lite roliga bilder. Snodda ifrån Stina så klart, så ni har väl redan sett dom. Men ändå!










Tänkte jag skulle visa att det finns bilder som jag int eär linslus på. Haha <3
Puss och god natt!

Jag spenderar all min tid med vänner och familj. Jag känner mig lycklig och uppskattad. Men ibland när Kalmar kommer på tal så får jag den här välbekanta klumpen i magen (som inte beror på min välkända magsjukdom). Det är känslan av ensamhet och att allt är större än mig. Jag har ju mina vänner i Kalmar som jag spenderar mycket tid med och delar allt, och gör allt tillsammans med. Men det förändrar inte känslan av att jag inte hör hemma där. Jag har nu ett år kvar, och ska då ge allt för att klara det sista året och sen flytta hem till vänner och familj. Vänner och familj som inte dömer en på grund av mina missade tentor, eller som tar allt jag gör och gör det till ett skämt.

Det som jag anser vara irriterande idag är att du hör av dig. Kan du inte lämna mig ifred när du så öppet visat att jag inte betydde något alls för dig? Måste du dra ner mig i min frustration och ilska?
Vill vara den glada och spralliga Michaela som jag är van att se mig själv. Lämna mig ifred, du har gjort ditt val. Bränt bron mellan dig och mig. Du säger att du vill vara min vän. Jag ställer frågan:" varför?"
Jag vill inte ha med dig att göra, när allt du gjort är att manipulera, ljuga och bedra. Snälla lilla du, lämna mig ifred. Visst är det svårt att förlora någon som varit som en bästa vän. Men du gjorde ditt val, och får nu stå för det. Tycker inte jag begär så överdrivet mycket ändå.

Och sen frågan om hur det kommer bli sen. Vad kan man svara på det? Jag vet ju inte hur det kommer bli. Men jag vet hur jag vill ha det. Kan det inte bara för en gångs skull få vara så lätt?

Jag ber ännu en gång ursäkt för ett mindre upplyftande inlägg. Men den här helgen blev lite för mycket för mig.
Varma hälsningar till alla vänner där ute, ni betyder allt för mig. <3