m

Jag måste börja med att be Stina om ursäkt. Förlåt för att jag fes igår (under täcket när vi skulle sova.) Men jag trodde inte att du skulle bli så förstörd. För lilla Stina slängde sig ur sängen, tog med sig mitt täcke till fönstret och öppnade fönstret. Där stod hon länge och frågade om den fortfarande luktade. Men jag kände inget för jag skrattade så jag grät. Jag trodde hon skulle ligga kvar under täcket och dra en djup suck åt att ajg avr äcklig, men det här blev ju värsta grejen vid kl 24 inatt. Herregud Stina förlåt, det ska aldrig hända igen.

Sen att jag några minuter efter detta bara blev tvungen att beskriva en inredningsidé som jag fått. Jag vill nämligen ha en lika fin lägenhet som Stina har när jag flyttar hemifrån på riktigt.. Kalmar räknas inte, för där flyttar jag ju runt så mycket och har inte råd med att investera i lägenheten. Nu vet jag iaf precis hur mitt sovrum ska se ut när jag skaffar egen bostad. Men jag evt inte om stina ville ta del av mina ideér mitt i natten.

Jag spenderade snällt två timmar till med att ligag och tänka på min framtid utan att väcka stina innan jag slutligen somnade för ett par timmar.
Att jag idag får spendera 50% av min pluggtid till att ändra slarvfel i texten är ju en annan femma. Det är bara så att ibland kan man inte sova.

Mamma snodde min dator (iofs är det pappas) för att lägga in EN ny låt på sin mobil hade väl varit okej. Om det inte hade slutat med en oerhört pinsam resa till onoff för att vi trodde mammas minneskort var trasigt.. utan att det var det.
Två dumma blondiner måste vi sett ut som, med tanke på att hon även parkerade för utfarten på parkeringen på onoff, och sen ställde sig med bakänden av bilen i en annan ruta på ica-maxi. Min mamma kan hon. Jag fick iaf en stor godispåse som tack för besväret.. Värt!

Sov sött mina darlings, det tänker iaf jag göra..
Puss

Försökte plugga måndag och Tisdag. På onsdagen så drog jag med Elin ut till en stuga mitt i skogen där en släkting till syrrans pojkvän skulle ha fylleslag i 7 dagar. Vi kom dit, vi festade och vi åkte hem i stort sett. Haha.

Varje gång jag ser Elins tattuering på ryggen så nickar jag isntällsamt. "Du har så rätt min älskling".
Alla minnen jag har ifrån allt jag gjort i mitt liv. Personligen så har mitt liv varit bra. Men allt runt omkring har inte varit lika lysande. Saker som man aldrig glömmer. En vän kom fram till mig vid stugan och ville prata av sig. Jag stålsätter mig för att prata om det enda ämnet som jag inte vill prata om. Jag gör inte detta för att förneka att det hänt. Utan jag gör det för att hålla mig själv flytande.

Ibland får man den tryckande känslan. Att snart kommer någon omedvetet att glida in på ämnet och jag kan inte undvika det. Man känner på sig att någon snart kommer börja prata om en vän som har dött. Värst för mig är när den söta sociala lilla tjejen visar mig vad hon gjort på foten med ett litet hjärta bredvid. Malin förklarar senare att ingen verkar förstå denna underbara tjej med så mycket livsglädje, och att många anser att man ska ha kommit över den tragiska händelsen på 2 år. Men de som anser detta vet inte hur det känns. Sorgen förföljer dig varje dag, var du än går och vad du än gör.  Det krävs så otroligt lite för att falla in i tankarna, och att det kan upp till veckor innan man återhämtat sig ifrån en "relapse".
Det är som när man försöker komma ur ett förhållande eller har blivit osams med en nära vän. Allt man ser påminner om händelsen, vissa låtar får en innerbörd och bryter ner dig eller bygger upp dig.

Alla kommer inte alltid att förstå hur du känner, men oftast förstår de mer än du tror.

Ursäkta samtalsämnet men jag var tvungen.

Kan pigga upp er med lite roliga bilder ifrån helgen:









Puss på er mina älsklingar.

Vi hade så jäkla kul! Klockrent verkligen.
Det började väl inte så oerhört bra. För när jag äntligen bestämt mig för vilken av Stinas party klänningar jag skulle ha och satt och lockade håret så sa Stina ifrån daton "vi måste åka nu. NU!". Jag blev lite smått sur över detta, då jag varken fick med mig örhängen, eller halsband eller mobilen. Sen gick vi till bussen. Stina småsprang ifrån mig, så jag sprang ikapp, då traskade hon ifrån mig, så jag sprang ikapp. Och till slut kom vi fram. Mina fötter värkte och jag var så jäkla bitter. helt gråtfärdig var jag. Det kanske låter som småsaker att bli arg över, men det drar verkligen ner hela kvällen om man saknar dessa små saker. På bussen hittade jag sen både mobil och halsband i väskan. lite gladare blev jag då.

När vi sen är på stan så tror jag att stina kände sig lite stressad elelr något, för hon lyckades med att falla handlöst baklänges i en jäkla stentrappa. Bägge vinflaskorna i påsen gick sönder, och hon fick tre skärsår i handen, i varav ett en glasbit sitter kvar.. suck vilken jäkla kväll.

Men vi tar oss till  Linda och börjar grogga bacarda razz med vindruvor och lime, med massa sprite. Det är ändå lite tur i oturen, att jag inte hade tid att göra mig klar hos stina innan vi åkte. för då hade jag bara tagit med mig sprit så det räckte till mig. men nu räckte det till oss alla fyra (karin dök upp också..)..
Galen kväll som ni säkert kan se på bilderna här nedan.. hihi

           


  

Lantisar vs stassingar
Brudarna mina gjorde en projektfilm om detta väldebatterade ämne under gymnasiet. Där kom vi som "lantisar" och skulle för första gången gå i samma klass som "stassingar". bevare mig väl! Så det skildrade verkligheten med vardagssyslor, färdmedel, handelshus, lokaltrafik. Och ni anar inte hur mycket vi garvade! Med låtar som "hot stuff" "stupid girls" och "är du kär i mig ännu klas göran" gör denna film till en klockren 10 på betygskalan! Mycket humor och självdistans.