Svåra svar i vardagen
Har inte bloggat sedan jag var hemma. Åkte hem för att göra en titthålsoperation för att se vad som är fel med min mage. Jobbigt att gå omkring med en så pass tung känsla i över en månads tid. Mot slutet av väntan så var jag helt säker på att jag bara skulle få bekräftat att jag har de två magsjukdomarna jag trott under 2-3 års tid. Men icke. Allt såg normalt ut. På något sätt var det nästan jobbigare än att få det bekräftat. Tillbaka på ruta ett alltså. Jag kan fortfarande ha dom, utan att det syns, eller så är jga helt frisk men "lite överkänslig". Tufft.
Sedan dess har jag mått hur bra som helst. Men jag tror att det även beror mycket på att man aldrig är ensam längre. Min kära Elin finns alltid vid min sida 24/7. Den här sommaren har varit den bästa tiden på cirka 4 år. :D
Och snart är det slut. Så idag ska jag ställa min kära sommarflirt mot väggen och fråga hur fasiken det kunde bli så här. Tänkte även passa på att säga hej då ordentligt så att det är gjort liksom. Helt sjukt att man kan ha så här många olika känslor för en person under 4 månaders tid.
Till hösten börjar planerna ta sig nu. Hoppas jag får jobba hos ATF. Ska kämpa stenhårt för körkort nu, var många jobb nu som jag inte kunde söka för att körkort och egen bil krävs. Har även gjort några intresseanmälningar på lägenheter så att jag kan söka jobb i Gävle :D Det tar sig sa pyromanen. Det som de närmaste säger är mer "när ska du växa upp" eller "hur fan ska du ha råd med det". Irriterad är bara det minsta ordet man kan beskriva mina känslor med när mina planer bara trampas på av andra. Låt mig gärna välja och fundera själv hur jag ska göra. Det är mitt liv. Eller? ;)
Varför är alla blogginlägg så deppiga och långa på sistonde? I dont know.
Ska lägga upp ett någon dag med alla roliga saker som jag och Elin gjort denna sommar. Men nu ska jag låsa in mitt hjärta i säkert förvar och bygga upp en försvarsmur.
Puss på er!