Mediebloggen

Jag såg när jag kom tillbaka ifrån Stockholm att man även skulle ha gjort ett sammanfattande inlägg med förklaring varför det här varit bra och vad jag lärt mig. Då jag helt enkelt inte hade tillgång till internet under min helg i Stockholm där jag fick pröva på att jobba som Co-organizer får jag helt enkelt göra det nu. Ursäkta förseningen.

Överlag har kurserna vi haft denna höst varit väldigt givande för mig. Kanske är det för att jag vet att det är sista året som jag kan koncentrera mig bättre på lektionerna. Eller så är det så att dessa tre kurser varit mer givande än de föregående så att det är roligt att gå till skolan igen. Upplägget på denna kurs har varit väldigt bra, men jag tror att jag i början ville lite för mycket än det fanns tid till. Jag har ägnat mycket tid åt att få mina inlägg så bra som möjligt med hjälp av föregående kurser och erfarenheter, så i slutet blev det inte mycket tid över.

Jag har lärt mig massor! Jag ha fått se hur det fungerar i den verkliga världen med olika saker. Public service hade jag ingen aning om hur det fungerade, men jag visste vad det var eftersom det eviga tjatet om tv-licensen hörs dagligen. Vad de på Kalmar Kommuns informationsavdelning håller på med visste jag redan till stor grad, eftersom det är mitt fadderföretag. Däremot visste jag inte hur pass stor betydelse offentlighetsprincipen har för olika organisationer.

Juridik är något jag hade tänkt läsa efter mina år på Media Management i samband med psykologi, då jag tycker att detta är två viktiga delar inom Management som jag kommer behöva i framtiden. Under de två föreläsningstillfällen vi hade tyckte jag personligen att det var ganska svårt att koncentrera sig då det akademiska språket är svårt för väldigt många. Därför var det under övningar och redovisning som jag lärde mig som mest.

Mest givande för mig var nog föreläsningarna om Struktur och makt, möteskordinator och det digitala samhället. Det var även intressant att se Sveriges utveckling gällande genusfrågan.

Så nu kära läsare tackar jag för mig. Det här var det sista inlägget så jag hoppas att jag nått upp till era förväntningar! På återseende, Michaela Gnojek.

Anneli Ekelin kom som avslutande föreläsare för oss i Media Management i syfte att förklara eDeltagande. I ett försök att fördjupa demokratin så flyttar man över många offentliga organisationer till internet. Här hoppas man kunna skapa en interaktion och delaktighet. Information, granskning, gruppkommunikation och kommentar är nagot som medierna ska bidra med enligt Hadenius och Weibull (2008) För att börja föreläsningen tar Ekelin upp frågan ”Är det någon skillnad på deltagande och delaktighet?”. Jag tror att det är en enorm skillnad. Man kan delta i olika saker såsom skolan, jobbet osv. men om man går dit och bara sitter av tiden är du inte delaktig. Det blir du först när du verkligen börjar jobba med något, tar upp diskussioner eller engagerar dig i frågor på jobbet eller i samhället. Att vara medborgare idag innebär att du har rättigheter men även skyldigheter. Ett aktivt medborgarskap innebär att du bidrar till samhällsutveckling. Detta ses som en skyldighet, att upprätthålla ett bra samhälle med demokrati. Hur gör man då detta? Ska man tvinga de som inte vill engagera sig att ta ståndpunkt i olika ämnen som inte intresserar dom? Kanske är lösningen den att vi i skolorna inrättar utbildningsprogram om hur ska man bete sig som medborgare? Hur ska man få fler engagerade i till exempel kommunernas arbete? Tidigare har man försökt att hålla möten i spridda lokaler för att få en större medverkan i vad man ska investera pengar i osv. oftast är det samma personer som kommer på dessa möten. Det kan ibland vara svårt att hålla sig engagerad i frågor som inte ingår i det dagliga jobbet. När man väl kommer hem på kvällen vill man säkert koppla av, umgås med barnen, städa eller tvätta, osv. Tar man bort tidsstyrning och att man istället kan gå in och delta på internet när man själv har tid tror jag att man öppnar dörrar för allt fler. Som sagt så vill inte alla engagera sig, sen finns dom som vill engagera sig men inte vet var de ska vända sig. Idag tror jag att det är lättare att hitta de som verkligen är drivna och engagerade. Jag har personligen aldrig varit vidare engagerad i hur kommunen ska använda sina pengar. Däremot har jag nu under hösten blivit studentrepresentant inom Referensgruppen för Internationalisering på Högskolan i Kalmar. I denna grupp sitter jag tillsammans med representanter ifrån de olika institutionerna samt International Office. Det som vi just nu jobbar med är ett strategidokument för internationalisering som ska fungera som riktlinjer för hela Linnéuniversitetet. Tillsammans med en grupp ifrån Växjö som har samma struktur och uppgift som vår i Kalmar går vi gemensamt igenom strategidokumentet för att få det att fungera för alla. Alla måste ha möjligheten att ta del av aktiv samhällsinformation. Men gör man verkligen detta genom att flytta det till internet? För att medborgarna ska vara fortsättningsvis aktiva krävs det ett par saker enligt Ekelin. Aktiva politiker som uppmuntrar till aktiva medborgare istället för att sucka över ännu en stark åsikt att ta ställning till. Nya processer och former där medbestämmande får ett större utrymme, något som hänger ihop med att det måste finnas nya sätt att kommunicera och lyssna på vad andra tycker och tänker. Ekelin tog upp att till exempel bloggarna är ett nytt medium som många kan ta till sig, något som även många andra föreläsare inom denna kurs varit inne på. I Sverige har bredbadet öppnat vägar för deltagande medans England använder digital tv för samma syfte. En viktig diskussion inom delaktighet är hur de olika aktörerna förhåller sig till varandra. Exempel hur kommunicerar myndigheterna med medborgarna, lyssnar medborgarna på andra medborgarna och hr prioriterar politikerna medborgarnas synpunkter? Blir det så att det kommer bli ett ökat förtroende för varandra och därmed en minskning i klyftan mellan politik och allmänhet? Vilka hamnar utanför eller väljer att inte delta? Hur kan man nå denna grupp och få dom att känna ett behov av att engagera sig? Ekelin rekommenderar att man ska försöka aktivera medborgarna i ett tidigt skede. Detta kan man göra genom att ha olika politiska temadagar i skolan eller referensgrupper. Det är bättre att låta en förändring ta tid medförankring i praktiken än att ha toppstyrda förändringsinitiativ. Litteratur: Hadenius, Stig & Weibull. Lennart (2008) Massmedier – Press, radio och TV i den digitala tidsåldern. Stockholm: Bonnier

Eva Jönsson ifrån Högskolan i Kalmar skulle under ett par veckor ge oss en bas gällande juridik i Sverige. Till en början förklarar Jönsson att juridik inte är exakt sanning, utan att det beror på hur man tolkar informationen. Det finns alltid två sidor av samma mynt försvaret och åklagaren. Detta är något som enligt mig gör juridik föreläsningarna ännu mer komplicerade. Det gäller alltså att vara inläst mycket på många olika saker. Innan den här kursen hade jag självklart hört talas om offentlighetsprincipen, tryckfrihetsförordningen och personuppgiftslagen men jag hade ingen aning om hur mycket som påverkades av detta.

 

Jag tror att många tycker att det är självklart att man får uttrycka sig i medierna utan att någon myndighet kan reglera. Eller att medierna får trycka nästan vad de vill. Medierna ska int eheller publicera personuppgifter och bilder hur som helst, det vet väl alla? Men detta har inte alltid varit en självklarhet! I Sverige är det fyra olika grundlagar som fungerar som grundnormer. Låt oss gå igenom dem lite kortfattat en och en. Regeringsformen tar bland annat upp maktfördelning och har funnits sedan 1975.

 

” All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse. ”

1§ regeringsformen.

 

Tryckfrihetslagen, en av Sveriges grundlagar har varit med sedan 1949. Denna lag tillsammans med  Yttrandefrihetsgrundlagen ifrån 1992 ger oss i Sverige rätten att uttrycka tankar, åsikter och känslor. Nej, inte bara i din hemliga dagbok utan även i medierna med biofilmer som begränsning.

 

”Med tryckfrihet förstås varje svensk medborgares rätt att, utan några av myndighet eller annat allmänt organ i förväg lagda hinder, utgiva skrifter, att sedermera endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat fall kunna straffas därför, än om detta innehåll strider mot tydlig lag, given att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning.”

1§ Tryckfrihetsförordningen.

 

Successionsordningen är den äldsta av våra grundlagar då den varit med i nästan 200 år. Det är nog inte så konstigt att lagen följt med så pass länge då den faktiskt handlar om hur tronföljden ska struktureras.

 

Ett av de tidigare inläggen handlade om makt och struktur, ett perspektiv som verkligen hänger ihop med juridiken vi nu lärt oss. Om vi inte hade någon lagstiftning att ta hjälp av när medierna gått över gränsen som skulle vi få svårt att se vad som är sant eller falskt som i tillexempel med gruppuppgiften där Gudrun Schyman påstods ha spelat in en porrfilm. Ett annat exempel som dök upp under gruppredovisningen var yttrandefriheten när en pastor uttryckte sin motvilja mot homosexuella. Då detta gjordes med ståndpunkt i bibliska texter var det osäkert om det var straffbart eller inte.

 

Fundera på hur det skulle se ut om medierna inte hade yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen att ta hjälp av. Då skulle nog inte mycket publiceras då de skulle vara rädda för att uttrycka sig om många händelser i dagens samhälle. Personuppgiftslagen är med för att se till att det inte är kränkande uppgifter som publiceras, jag tycker det är bra att det finns begränsningar faktiskt. Vem gör inte det? Frihet under ansvar tror jag passar ganska bra på dagens mediesamhälle i Sverige.

 

Källa:

Olsson A (2006) yttrandefrihet och tryckfrihet: handbok för journalister. Studentlitteratur: stockholm.

Edmund Burkes(1756) hävdade i samband med föregående citat även att ”Det sublima är förknippat med styrka och manlighet”. Britt – Marie Ringfjord åtog sig uppgiften att upplysa vår klass om genus och medier under ett föreläsningstillfälle.

Sverige brukar ibland kallas för demokratins vagga. Men i jämförelse med andra länder var vi bland de sista att ha jämlik rösträtt. Det är ett begrepp som innefattar både klasskillnader och kvinnor. Mary Wollstonecraft är en brittisk författare som Ringfjord tog upp under föreläsningen. Wollstonecraft har haft en varierande produktportfölj då hon skrivit inom ett antal olika genre. Hennes mest kända verk är Till försvar för kvinnors rättigheter där hon förde fram sina synpunkter om män och kvinnor. Denna blev en av grundtexterna för feminismen.  Visste du förresten att det var Wollstonecrafts dotter Mary Shelley som skrev berättelsen om Frankenstein?

Ringfjord påminde oss om att vi inte fick glömma bort männens kamp i feminismen. Hon menade att för varje kvinna som kämpade för sina rättigheter fanns det män som kämpade för sin systers, kusins eller mammas rättigheter. Denna aspekt tror jag är något som ofta glöms bort. Ringfjord fortsatte att väcka tankar hos oss genom att fråga varför det inte är några män inom ridsporten eller tjejer inom speedway. Beror det på att det inte finns något intresse i tidig ålder eller för att andra intressen dyker upp allt eftersom? När man pratar om fotboll så är det allmänt accepterat att man talar om herrfotboll utan att behöva säga hela ordet. Säger man däremot fotboll om damfotboll är det enligt samhället helt fel användning av ordet. Det råder en klar underrepresentering av kvinnor inom sport-eliten både inom antal deltagare och lönnivån.

I praktiken

Edström (2002) beskriver utvecklingen inom medierna och makthavare som en ökning av kvinnor i utbudet. En global studie visade att Sverige faktiskt ligger lite bättre till och att förändringen är på väg. Antalet procent kvinnor som är med i nyheter som intervjuobjekt ligger globalt på endast 18 procent. Sverige har mellan 25-35 procent beroende på vilka medier som studeras. När jag tidigare under hösten gjorde en radiointervju med mitt fadderföretag Kalmar Kommun var ämnet baserat på ovanstående bok. Jag frågade då den kvinnliga informationschefen om hur hon såg på uppdelningen mellan män och kvinnor inom kommunen. När hon inte riktigt förstod vad jag menade så bytte jag spår och frågade istället om hon tror att hennes roll sett annorlunda ut om det varit en man som var chef istället för henne. Då sa hon att det fanns informationschefer som var män på andra håll i landet, men att de insisterade på att kallas för ”direktörer” istället för ”informationschefer”. När vi fortsatte att kartlägga ämnet frågade jag var hon trodde att en förändring måste ske, hos varje individ, hos medierna eller i samhället. Hon sa då lite starkt uttryckt att om vi låter männen bestämma så kommer de att strukturera samhället som de själva vill ha det. Informationschefen upplever att det fortfarande finns en uppfattning om att kvinnans uppgift är att ta hand om barnen. Hon berättar om ett möte hon deltog i förra året där kvinnliga chefer var underrepresenterade. När mötet drog över på tiden var det först en manlig chef som var tvungen att gå för att han skulle hämta barnen, något som fick de andra deltagarna att nästan applådera av beundran över att han var en så pass bra familjefar. När en kvinna en halvtimme senare skulle skynda sig iväg för att hämta barnen fick då minsann inte hon någon applåd för att hon var en bra mamma åt sina barn. Istället fick hon uppfattningen av att de faktiskt hade förväntat sig att hon skulle gå tidigare eftersom det är vad som förväntas av alla kvinnor.

Under vår föreläsning med Elisabeth Idemark angående Sveriges ordförandeskap i EU visade hon några pressbilder på deltagarna. En snabb titt på bilderna och vi kunde snabbt se vilka som var underrepresenterade i processen. Idermark förklarade att om en förändring ska ske så krävs det inte att medierna tar ställning. Istället krävs det att samhället och varje individ i det samhället blir villiga att förändra. I slutändan är det de som röstar som bestämmer vem som ska delta och det är här den viktiga delen ligger. Man kan inte låta bli att välja och sen klaga på de som valdes. Har man ett intresse att se mer kvinnor inom liknande händelser så får man helt enkelt se till att lyfta fram fler genom att lägga sin röst.

“Feminists have for decades challenged mass media portrayals of women by forming independent media sources and channels […]”  Curran & Gurevitch (2005 sid 338). Det här är något som jag inte förstår. Numera känns det som att den grundläggande anledningen hos feminister har blivit helt förändrad. När de för längesedan stred för rösträtt och jämlikhet känns det idag som om många visar sin ståndpunkt genom att till exempel sluta raka sig under armarna. Det här ser jag som en helt annan del av feminismen. Det känns mer som ett uppror mot dagens samhälle som har satt vissa standarder på unga kvinnor.

 

Källor:

Burkes Edmund ( 1756) A Philosophical Enquiry into the Origin of Our Ideas of the Sublime and Beautiful

Curran James & Gurevitch Michael (2005) mass media and society, London: Hodder

Edström Maria (2002) mediebilden av kvinnliga chefer i svenskt näringsliv, SNS förlag: stockholm

Mary Wollstonecraft:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Mary_Wollstonecraft#A_Vindication_of_the_Rights_of_Men_.281790.2

9

 

Varje föreläsning får jag nu känna mig som klassens idiot. Varför har inte jag med mig bärbara datorn med mig som alla andra i Media Management? Nu är det nämligen så mina kära klasskamrater, att min dator bara inte är stor och klumpig, utan även på väg att ge upp. Det är knappt så alla tangenter fungerar och bara att starta den tar nästan 10 minuter. Visst att informationsteknologin har gått framåt, men jag gillar att skriva med penna på papper.

Alla nya teknikinnovationer genomgår enligt Hertzman tre olika faser. Den första fasen är baserad på en stark övertro då man tror att det inte finns några begränsningar alls med den nya innovationen. Teknik som kan lösa alla världens problem är något som dagligen verkar vara övertron på innovationer, undrar vad man trodde om radio, tv, telefon eller elektriciteten över huvudtaget. När järnvägen kom trodde man att man skulle kunna resa obegränsat och därmed på bättre förståelse för andra kulturer. I detta stadium är möjligheterna oändliga.

I nästa stadium får man en stor reality check när man inser att möjligheterna är begränsade. Visst finns det många möjligheter och lösningar med innovationer. Men det finns även många svårigheter och hot. Så i den här fasen inser man med besvikelse att innovationen är begränsad.

När besvikelsen gått över så kommer realismen. Man börjar acceptera svårigheterna som begränsningar och möjligheterna som utveckling eller förändring. Här är vi idag, men ingen vet var vi är nästa vecka. Hur kan vår innovation implementeras i samhället och utvecklas fortlöpande i fortsättningen?

Vid Internets start trodde man att det inte skulle finnas plats för alla inom det nya mediet.  Därför blev det en kapplöpning, nästan som störts är först. Sist är i detta sammanhang samma sak som att inte komma med alls. De visionerna man hade om internet då är en självklarhet för oss idag.

Radio och TV var tidigare två medier som gav gemensamma referensramar. Vad är det som förenar oss idag? Det har skett en stor förändring sedan 1980-talet. Som jag var inne på i ett av mina tidigare inlägg så har vår mediekonsumtion bara förändrats med 15 min. Alltså tror jag att vi tittar på tv lika mycket, men att det finns mer som faller oss i smaken när det gäller utbud. Tv och radio har fortfarande genomslagskraft, men kanske inte lika mycket som tidigare. Med Tv och radio så tar du oftast upp ämnet dagen därpå under lunchrasten eller vid kaffeautomaten. Med till exempel facebook eller twitter får du respons inom ett par timmar på den länk eller kommentar du publicerar. Massmedierna styrde tidigare vårt utbud vilket ledde till att alla tittade på samma saker. Då massmedier riktar samma sak till många, medans Internet erbjuder stor valfrihet till få börjar trenden där massmedierna styr att ändras. Spotify till exempel kan erbjuda ett större sortiment även om det inte är mainstream musik. Ett annat medium som erbjuder det mesta inom musik, film eller liknande är såklart youtube.

Enligt Hertzman är det mesta som produceras inte hitlåtar men det finns ändå personer som är intresserad av musiken. De låtar som blir hitlåtar måste ”bära” de låtar som har en smalare publik. Nischmarknaden kommer inte ersätta massmedierna men de fungerar som ett komplement. Ungefär som radio och tv, som jag personligen anser komplettera varandra väldigt bra. Vill jag lyssna på musik så slår jag på radion och vill jag koppla av framför tvn så är det mest program och inte musik som fungerar bäst då.

 

Teknologins utveckling

Hvitfelt och Nygren (2005)diskuterar de olika synsätten på mediernas utveckling. Tydligen finns det två tydliga uppdelningar mellan optimister och pessimister. Det är egentligen två sidor av samma mynt där den ena sidan ser hur människor blir mer allmänbildade och kommer närmare makten. Pessimisterna ser hur de nuvarande medierna dör ut och hur klyftorna av information blir större. Dagens mediesamhälle växer och blir större i takt med teknikens utveckling. Mediesamhället är på väg att bilda en värld av överflöd, men jag tror inte att det enbart är medierna. Däremot tror jag att det är teknologi i allmänhet.

Jag minns när jag var lite yngre och fick tv på mitt rum för första gången. Med de markbundna kanalerna kunde jag nu se på tv och inte bara vhs. Om jag ville se amerikanska produktioner så var det helgerna kl 21 som gällde på TV4. Eller om jag bestämde mig för att gå med en kompis på bio, vilket var lite problematiskt då vi bodde utanför stan mitt i skogen. Att ta sig till och från biografen var något som våra föräldrar inte verkade bry sig om när de letade villor i mitten av 80-talet. Därför blev det helt enkelt så att det mesta vi såg på tv var svenska program. Nu när jag som student bor i en lägenhet i centrala Kalmar är tv utbudet en aning större, nu har jag inte längre enbart de markbundna kanalerna utan ett bredare sortiment. Som den tv tittare jag är betyder tiden och dag ganska mycket för mig. Eftersom de olika play- sortimenten på nätet inte har upphovsrätt för de utländska produktionerna är jag fortfarande bunden att följa tv tiderna. Man kan lugnt säga att utvecklingen nått längre, och därför väntar jag med spänning på när play funktionen även innehåller utländska material som mina favorit serier Greys Anatomy, One Tree Hill och The Mentalist.

I vår första kurs på media management fick vi lära oss spridningen av innovationer. Uppdelningen är mellan innovators, tidiga adopterare, tidig majoritet, sen majoritet och laggards. Jag kan på en gång börja med att erkänna att jag inte är vidare positiv till ny teknologi, så jag är sen majoritet skulle jag tro. Men det är mest för att teknologi inte gillar mig. Teknologi som jag har kontakt med har en tendens att bara självdö efter en kort tid. Jag tycker att det är väldigt användbart att ha en iphone. Men varje gång jag ska låna en av en kompis (om så bara för att ringa ett kort samtal) så krånglar den. Varje gång. Jag har haft mobiltelefon sen jag var 16, och minst en gång per år måste jag byta telefon av olika anledningar. Är det för att kvalitén har sjunkit och att mobilen har blivit förbrukningsvaror, eller för att jag inte har någon som helst respekt för dyra saker? Det kan jag inte svara på, men med tanke på hur alla tittar snett på mig när jag berättar hur många mobiler jag haft så tror jag att det är en kombination.

För bara några år sedan när man skulle resa iväg med familjen någonstans så tog man ut kontanter innan man åkte och delade sedan upp den mellan resenärerna. Detta på grund av att om någon blev av med väskan eller liknande så skulle inte hela familjens pengar vara borta. Bättre att sprida ut det mellan alla. Numera när man reser tror jag att det är vanligare att man bara tar med sig sitt VISA kort, något som fungerar i nästan alla butiker, hotell och bankomater. En tydlig effekt av vårt digitaliserade samhälle.

Det här inlägget kanske upplevs som lite rörigt, men jag kände att jag varit inne på ämnet digitala samhället på alla mina andra inlägg. Antagligen för att dagens samhälle är ett digitalt orienterat och att det drabbar både medier, företag och allmänheten.

Källor

Hvitfelt & Nygren (red) (2005) På väg mot medievärlden 2020, Studentlitteratur: Lund

Schengen:(hämtad 3/11 09 kl 12.30)

http://www.eu-upplysningen.se/Amnesomraden/Schengen/

 

På dagens föreläsning med Jens Cavallin angående ämnet medier, struktur och makt tar han upp ett välkänt namn förknippat med medier och makt. Silvio Berlusconi, italienaren som både varit mediemogul, politiker och finansman. På meritlistan ser vi att han inte bara suttit som premiärminister två olika tillfällen, april-december 1994 och 2001-2006. Att han även hunnit med att vara ordförande för Europeiska Unionen får mig att fundera hur han gör. Vilka politiska argument, finansiella investeringar och ägandet av medier har gett honom möjligheterna?

Under föreläsningen sa Jens Cavallin en väldigt underlig kommentar ”jorden är platt, eller?”. Jag tror att han med det påståendet försökte få igång en diskussion i gruppen angående makt och struktur. Från början trodde man att jorden faktiskt var platt och att man kunde trilla över världens ände om man seglade för långt. Vem har makten att strukturera majoritetens uppfattning om rätt och fel eller samhällets religiösa övertygelser?

 

Om jorden är platt så har ägandet ingen betydelse för innehållet. Men vi vet nog alla smarta mediestudenter att det faktiskt är tvärtom. Ägandet har betydelse för innehållet, därför tar fler och fler verksamheter i Sverige avstånd ifrån politiska partier och andra maktutövare.

 

Marknadsförhållandena har ingen betydelse för mångfalden i utbudet. I Sveriges marknadsförhållanden kan man lätt se fler monopol i förhållande till andra länder. Svenska spel, Statens Järnvägar, Systembolaget, SF Bio, Apoteket kan vi nämna för att hålla det kort. Nog påverkar SF minsann vad som ska finnas på tablån, hur många svenska filmer visas det egentligen på bio jämfört med de populära storfilmerna ifrån USA. Jag funderar en längre tid på hur det ser ut i resten av Norden. På Finlands biograf Finnkino ser man lätt att uppdelningen är lika som i Sverige. Dvs ett par finska filmer, men mest amerikanska storfilmer som Julie och Julia, This is it, The Ugly Truth, Up, för att nämna ett par. På Danmarks nyhetsbrev är det lika fördelat som i de föregående två, mestadels Hollywood produktioner men såklart ett par danska långfilmer.

 

Bakka m fl (2006) tar upp de olika metoderna som man kan använda för att utöva makt. Belöningar, tvångsmedel, attraktioner, legitimitet, expertis är de grundbegrepp som används vid maktutövning. Men vad innebär makt, egentligen? Är det att någon annan bestämmer över vad jag ska göra? Kanske är det så att jag får bestämma vad andra ska tycka eller tänka. Under lektionen diskuterade vi vad som är just nu är så kallade trendsättare de som sätter ramarna för vad vi ska prata om. Lokaltidningen, de rikstäckande tidningarna eller kanske Internet med de olika communities just nu som facebook eller lunarstorm för sex år sedan. Vad är det egentligen som påverkar mina åsikter? Jag är personligen mer en tv-tittare än en tidningsläsare. Så jag får mestadels mina samtalsämnen ifrån kvällens tv-tablå. Rent logiskt blir det så att jag diskuterar de galna mammorna i Mammas pojkar, de fräcka skämten ifrån Parlamentet eller heminredningstipsen ifrån Äntligen hemma.

Som jag i ett tidigare inlägg om offentliga och privata verksamheter diskuterade dess skillnader, kan vi nu återgå till ämnet genom att diskutera makt. Lättast då är att diskutera samhällets makt över de offentliga och de privata verksamheternas makt över samhället. Den privata sektorn kan höja priserna och skapa rent av ett falskt behov hos oss konsumenter, en situation där vi upplever att vi är i dagligt behov av deras produkter. De offentliga har vi vanliga medborgare mer makt över då de arbetar för vårt bästa. Därmed har vi rätt att via offentlighetsprincipen kräva att få se offentliga handlingar. Detta för att medborgarna ska kunna ha koll på myndigheternas agerande.

 

Enligt Ford m fl (2006) påverkar innovationer inom olika områden alla företag, stora som små. Inom nätverket säger dom, men jag tycker att detta även går att applicera på medierna. De kan sägas ingå i ett osynligt nätverk eller samma marknadsområde. Denna effekt handlar om såväl innovationer, åsikter, värderingar, tillvägagångssätt osv. Att nätverket är en viktig aspekt för varje verksamhet är även något som Mattelart m fl (1998) håller med om. I inledningen nämnde jag Silvio Berlusconi som en stor mediemogul i Italien. Fininvests ägare började inom byggbranschen som senare ledde till ägandet fotbollslaget Milano 2. Vad har Dagens Nyheter, Expressen, Dagens Industri och SF gemensamt? De ingår alla i samma mediekoncern –Bonniers ifrån 1867. Detta är inte monopol, men det är för mig det första steget. I Sverige är det inte förbjudet att ha monopol, vilket ni säkert förstått redan. Hur bra skulle det fungera om det enbart var monopolägande i Sverige? Som jag tidigare sagt så tror jag att alla medier påverkar varandra och att det är mindra bra om alla har samma ägare. Om man äger något så har man enligt mig rätt att bestämma över det. Detta gäller nästan allt i livet. Om jag som tidningsägare väljer att inte publicera en sak så får jag stå för det, lika blir det om jag skulle välja att publicera något som kan förarga andra. På så viset kan mediemogulerna kontrollera vad som uppmärksammas. Om det inte blir en nyhet kommer ingen höra om det.

 

En annan viktig frågeställning är om vi verkligen borde ha staten som medieägare. Jag kan personligen tycka att vi borde hålla statens inflytande ifrån medierna. Det behövs utomstående personer för att vara så objektiva som möjligt. Hur skulle vårt samhälle annars se ut? Statens uppgift är mer att bibehålla ett neutralt samhälle och tjäna allmänheten. Som jag var inne på i ett av dom första inläggen angående public service så har begreppet mångfald många olika betydelser. Det kan vara kulturellt, språkligt, ursprung, ägande eller till och med åsikter.  Det gäller att ha en dynamik i organiseringen tror jag.

 

Vi diskuterade efter lektionen om vad som ska hända oss när vi blir företagsledare inom media. De inte vidare hoppfulla åsikterna var att vi antingen kommer bli omkörda eller uppköpta. Och vad ser vi då som lösningen på problemet? Att någon måste tänka som Robin Hood och börja ta ifrån de rika och ge till de fattiga. Hm, en lösning som förmodligen inte kommer funka i dagens mediesamhälle. En annan lösning var att lagstifta mot uppköpning och monopol. Men hur kan man kontrollera hur och var en person får gå in och investera. Om det står mellan att få lägga ner eller att bli uppköpt av en annan så vet jag vad jag skulle välja. Att se verksamheten som man själv skapat bara läggas ner skulle vara olidligt. Då gäller det nog mer att hitta en uppköpare som har ett par gemensamma värderingar som du själv för att verksamheten ska fortsätta inom snarlika spår.

 

 

Källor:

Bakka, Fivesdal & Lindkvist (2006) Organisationsteori – struktur, kultur, processer, Liber: Malmö

 

Ford , Gadde, Håkansson & Snehota (2006) The business marketing course – managing in complex networks, Bell and Bain: Glasgow

Mattelart & Mattelart (1990) Theories of communication, London: Sage

Fakta Berlusconi: 30/10 – 09 kl 22.00

http://sv.wikipedia.org/wiki/Silvio_Berlusconi

Finlands biografer:

http://www.finnkino.fi/teatterit/default.asp

Danmarks biografer:

http://www.biograf-online.dk/index.php?page=xml10

 

 

Eller istället från statliga anslag i Antika Rom till en del i vardagen över hela Sverige. För varje minut som går händer det något med mediernas utveckling, och samhällets också för den delen.

Gota Media AB är ett medieföretag som omsätter 739 mkr om året med sina starka varumärken Barometern, Blekinge Läns Tidningar, Borås Tidning, Smålandsposten och Ulrikehamnstidning. Gunilla Sax jobbar som chefredaktör på en av de ovanstående, Smålands största lokaltidning - Barometern. Tillsammans med 125 arbetare skapas Barometern, en oberoende tidning som enligt Gunilla Sax står för trovärdighet och långsiktighet.

 

De första tidskrifterna

1556 började staten Venedig publicera månadstidningen Notizie scritte. Syftet med denna var att fort sprida nyheter till Europa. Politiska, militäriska och ekonomiska nyheter var det som behövdes på denna tid. Efter den industriella revolutionen kom tidningarna att bli det mest effektiva sättet för masskommunikation. Början av 1800-talet och spridningen av tidningar har börjat på allvar. Mot 1990-talet började de tekniska uppfinningarna bli mer och mer etablerade. Tv och Internet var de mest betydelsefulla för vår tids mediesamhälle.

 

Under 1800-talets början när Georg Löwegren gav ut den första tidningen i Sverige (Aftonbladet) var den enbart i 100 exemplar. Tidningen var inte en självklar del i vardagen. På den här tiden präglades tidningarna av maktens inflytande. 1818 gav Karl XIV Johan ekonomiska stöd för dem som stödde kungamakten. Genom att Aftonbladet var först med att komma med nyhetshändelser och kulturnyheter blev det snabbt en framgångsrik tidning. En problematisk historia med kungamakten men ändå en framgångsrik verksamhet, hur kommer det sig?

 

Dagens tidningsbransch

Tidningen är en nödvändig del i vardagen för allt fler och fler. Enligt Barometerns hemsida så blir tidningen läst dagligen av 106 000 människor. Den ständiga utvecklingen det senaste årtiondet har inte lämnat Barometern oberörd. I dagsläget finns det många nya medier, läsarna har nya vanor, då de inte vill betala för något som finns gratis på nätet och annonsörerna är ovana vid webbformatet. Det dagliga medelvärdet av mediekonsumtion per dag har inte ändrats mycket mellan 1980 och 2008. Det enda som skiljer är en enstaka kvart i ökning till 2008 års 5 timmar och 59 min.

 

Pappersformatet är en sjunkande upplaga då fler läsare använder sig av nätet. Jag minns när en grupp i klassen hade kontakt med sitt fadderföretag, en annan lokaltidning. Där hade man enligt vad man hörde ifrån gruppens möten med chefredaktören, faktiskt stuckit huvudet i sanden och ignorerat detta faktum. Inte kunde väl pappersupplagan dö ut, när den funnits så länge?

 

Barometern har på grund av den senaste utvecklingen valt att satsa mer på nätets utveckling. Detta görs med tillexempel mål om större antal sidvisningar per vecka. Hur kommer det sig att det är vanligare bland högutbildade att läsa nätupplagor? Sax förklarade att det beror på att de högutbildade har mer tillgång till internet under dagen på jobbet. Samtidigt så sjunker läsningen av pappersupplagan bland de unga. Vad det beror på? Jag tror att det antagligen är av samma orsak som med Public Service, dagens ungdomar är vana vid att söka information.

 

 

I tidningar är inte reklam lika ogillat som i tv eller radio, tvärsom är det nästan mer än accepterat. Barometern till exempel har i dagsläget 89 miljoner i annonsinkomst, en siffra delad mellan lokala eller rikstäckande tryckta medier, eller även Internet. På internet där annonsörerna inte riktigt tagit för sig ännu får Barometern in 3 mkr medan de får in hela 85 mkr för lokaltidningarnas annonsering.

 

Framtiden för medierna

Hur ska då Barometern klara av de externa hoten som medieutvecklingen och dagslägets lågkonjunktur orsaker? Nu när internet fått den utbredd det har kan du ha tillgång till internet överallt. Med detta kommer tillgängligheten till gratis nyheter. Det kan numera ses som en rättighet då alla har tillgång, och för att det alltid varit gratis med nyheter och information. Sax berättade om en verksamhet som försökt att ta betalt för deras webbtjänst. Ett sätt som inte blev framgångsrikt. En fråga för framtiden är om det går att ta betalt för tjänster på nätet. Hur mycket ska man lämna öppet och offentligt?

 

För att Barometern ska överleva så håller de hårt på verksamhetens styrkor. Varumärket Barometern med dess trovärdighet är en styrka. De är även störst i länet, så därmed erbjuder de sina annonsörer en stor marknad och målgrupp. Styrkan att leverera lokala nyheter till frukostbordet ligger fortfarande kvar då de är Smålands största lokaltidning.

 

De svagheter som begränsar tidningen just nu är det svaga genombrottet för lokala annonser. Sen är processen att producera en papperstidning dagligen väldigt dyr. Något som kommer bli ännu dyrare om upplagen minskar, då de fasta kostnaderna är stora. Som jag var inne på tidigare är det också en miljökrävande produkt. Till produktionen går det åt papper, energi och distribution.

 

Men utvecklingen kommer inte bara med problem. Möjligheten att öka räckvidden blir bara större och bättre. I samband med internet så når medierna en yngre målgrupp. Fler intresserar sig för information och nyheter än någonsin tidigare. Och det är inte bara internet som främjar räckvidden, nu kan man även få nyheter direkt i mobilen. I tryckta upplagor finns det utrymme för mer för på nätet är det nämligen så att läsbarheten inte är lika hög. Ingen orkar läsa långa reportage på hemsidorna. På nätet ska det istället vara snabbt och tillgängligt.

 

Pappersupplagan har fördelen med mer utrymme för fördjupningar, bredare analyser och mer berättande. Internets olika tjänster, till exempel bloggande, tv, interaktioner och debatter bär fram både papperstidningen och nätet. De komplimenterar varandra. Sax ger oss exemplet Aftonbladet som lyckats med både nätet och papperstidningen. Med detta i åtanke tar hon upp några viktiga aspekter att ha i åtanke för att hålla inom tidningsbranschen:

·         Gasa och bromsa. Hur är man offensiv men sparsam med kostnader?

·         Vässa innehållet.  För att hålla kvar läsarna krävs det att innehållet är vässat och tilltänkt. Bättre innehåll med djupare journalistik. Kanske är det en bra idé att satsa på andra produkter? Detta kan man med fördel göra för att öka målgruppen med fler läsare.

·         Något som i dagsläget når ut till många är krönikor och bloggar. Här får läsarna inte bara en rapportering om vad som hänt, utan även vad andra har att säga. Detta kan man sedan hålla med eller gå emot, något som skapar en interaktion.

·         Värna om det lokala. Exempelvis ska Oskarhamns Tidning göras mer lokalt centrerad kring Oskarshamn.

Ett problem för Barometern just nu är att deras annonsörer inte har hängt med i utvecklingen till nätet. Nästan alla annonserar hellre i pappersupplagen än på webben. Därför måste de utbilda sina säljare i utvecklingens möjligheter. Detta så att annonsörerna blir mer lockade att följa utvecklingen. Kanske måste man då satsa på personal med en uppdaterad utbildning inom webben.

 

Avslutningsvis vill jag bara säga att jag tror att framtiden kommer fokusera mer på nöjesnyheter, inte helt men mer än vad de gjorde i den första delen av detta inlägg. Det går lätt att se att de första tecknen på att det är på gång.

 

 

Källor (hämtade kl 20.45 2/11 09)

Tryck eller webb?

http://www.holmen.se/main.aspx?ID=AE5D5F84-0C32-4B89-95C4-588B897EE3C9

minskade upplagor?

http://www.dagensmedia.se/nyheter/article18591.ece

Barometern siffror: http://www.barometern.se/om_barometern_ot/ansvarig_utgivare/barometern-ot-ar-smalands-storsta-lokaltidning%28283965%29.gm

Wikipedia

Tidningens historia

http://sv.wikipedia.org/wiki/Tidning#Historia

Aftonbladet

http://sv.wikipedia.org/wiki/Aftonbladet

Många i Sverige ogillar tvlicensen. Vad är det egentligen pengarna går till? Finns det inget annat sätt att hjälpa mångfalden och Svenska filmproduktioner?

1864 började man förutse att det gick att sända fenomenet radio med elektromagnetiska vågor, något som följdes av strider om patent och olika synpunkter på användningssätt. Idag är radio en naturlig del i vardagen och vi nås av musik i köpcentrum, i bilen, hemma vid datorn eller via tvn. Enligt McChesney (2001) framhävde radiosändningens start efter första världskriget ett antal problem för världen:

·         Hur skulle anställning av människor ske?

·         Vem skulle kontrollera sändningen?

·         Vem skulle finansiera det?

·         Vad var syftet med sändningen?

 

Redan vid start stod det klart att regeringen skulle spela en betydande roll i bestämmandet om hur sändningen skulle gå till och utvecklas, mest för att möjligheten att sända då var begränsad. I alla länder fanns det olika intressen för hur denna teknologi skulle utnyttjas. Det fanns en hel del grupper som ville ha en del av teknologin, och som ansåg sig ha rätt till den. Militären, politiska partier, religiösa grupper och journalister var bara några av dessa. USA och Storbritannien var först med att utveckla denna teknologi ordentligt och det stod inte på förrän BBC (British Broadcasting Corporation) blev startat i Storbritannien på 1920-talet. Det är ifrån detta som Sveriges Public Service idé är grundad. Att ha kanaler utan reklam och fri från politiska åsikter, som tjänade allmänhetens bästa.

 

I vissa delar av USA och Europa var majoriteten så pass sena med anslutningen som 1940 och senare. Sverige bildade Sveriges Radio 1925, det första steget till Public Service som är samlingsnamnet för de program som erbjuds av Sveriges Radio, Sveriges Television och Sveriges Utbildningsradio.

 

Under föreläsningen med Olof Hultén förklarar han att det finns ett antal olika sätt att hantera mediebilder. I USA lever en marknadsliberal organisering, vilket egentligen betyder att det är marknaden som bestämmer. Motsatsen till detta finns I Afrika, Asien och Zimbabwe med den auktoritära organiseringen. Sverige har baserat sin modell på Englands där det är BBC som är ett statligt public service företag. Att vara ett Public Service företag innebär att alla intäkterna består av tvlicensen, som betalas in ifrån alla hushåll som har en mottagare. Det finns även viss sponsring ifrån olika företag. Syftet med Public Service är att det vara tillgängligt för alla och att tjäna allmänhetens intressen.

 

Fortsättningsvis visar Hultén siffror på att företag med kommersiell fördel får in ungefär 5 miljarder per år. Mottagarlicensen, som det numera kallas, får in 4 miljarder kronor varje år som ska användas till det allmännas bästa. Låter det mycket? Jag tror att det är allmänt känt att många i Sverige inte tycker om att betala tv-licensen. Men 65 % av detta går tillbaka till nya produktioner i Sverige.

 

Betal TV, där du får en digitalbox ifrån ett företag med tillhörande kanalkort som du själv valt, får in hela 7 miljarder kronor per år, fortsätter Hultén. Här är det inte mycket svenska produktioner som visas vilket leder till att inget går in i nya Svenska produktioner.

 

Om pengarna till Public Service skulle komma ifrån den vanliga skatten, dvs att en viss procent av skattepengarna skulle gå till Public Service så skulle det enligt Olof Hultén uppstå problem. Riksdagen är redan i dagsläget väldigt intresserade av vad SVT gör för Public Service pengarna. Och jag kan hålla med Hultén om att det kan kännas onödigt att ta upp programinnehåll och kommande produktioner med alla Sveriges politiker. Då tycker jag det är bättre att det sköts vid sidan om, med egen finansiering.

 

Enligt Olof Hultén finns det ytterligare ett par argument till varför Sverige ska ha Public Service systemet.:

1.       Den kommersiella marknaden klarar inte att motsvara samhällets behov av medietjänster

2.       Nationell kulturpolitik

3.       Små och stora länder har olika förutsättningar

Public Service är inte en enda sak utan många olika saker. Många anser att utbudet är gammalmodigt och ineffektivt. Men public service anses vara bäst på det som den kommersiella marknaden inte klarar av som exempel barn- och kulturprogram.

 

Vad skiljer Public Service och den kommersiella marknaden?

Jag kan se en tydlig skillnad i tv-tablån. På kanal 5 visas deras mest populära serier varje dag, inte heller vid bara ett tillfälle utan faktiskt två! På kanal 6 visas det dubbelavsnitt av mycket som Scrubs, Simssons och Family Guy. Hultén sa att på grund av lågkonjunkturen kommer det inte in lika mycket pengar till nya produktioner.  Detta beror på att inkomsten av tv-annonsering har minskat då företag inte investerar lika mycket på reklam längre. Jag hittade tyvärr ingen statistik som visar hur tablån såg ut innan nedladdningsökningen och lågkonjunkturen.

 

För att se vad som skiljer de olika kanalernas utbud åt följde jag Hultén tips och använde hemsidan ”Allt om media ”, tyvärr hittade jag bara siffror ifrån senast 2005, men även detta gav mig en ganska intressant bild. På SVT 1 kan vi se att det är Melodifestivalen som drar mest tittare, men även Så ska det låta ligger bra till.  På grannkanalen SVT 2 så är program som Livräddarna och direktsända sportaktiviteter ifrån Sverige som är populärt.

 

Men kanal 3 då? Där borde det väl synas en skillnad. Svaret ifrån denna undersökning är nej. Här är det ishockey, fotboll och efterlyst som dominerar, alltså svenska produktioner eller Svenskt allmänintresse. TV4 likaså, här är det äntligen hemma, beck och parlamentet som har flest tittare. Lägg märke till att dessa också är svenska produktioner.

Det är inte förrän jag kommer till kanal 5´s tittarsiffror som jag ser en skillnad i innehållet. Denna kanal domineras nämligen av CSI som än idag är något som visas ständigt på denna kanal.

 

Då jag inte har några senare siffror att titta på såg jag det intressant att kika närmare på dem ifrån 2002. SVT: domineras fortfarande av Melodifestivalen, Sport och Robinsson.

TV 3: ishockey-VM, Tomten är far till alla barnen och tre olik populära amerikanska filmer som visats på olika tillfällen under året.

TV4: Handbolls EM, fotbolls VM, Vem vill bli miljonär och Agnetas Nyårs-  och Smällkarameller.

TV5 : Vänner, Amerikanska långfilmsproduktioner, CSI, Big Brother

I tittartoppen av alla dessa kanaler under 2002 ligger Robinsson och Melodifestivalen. Resultatet av detta kan få mig att fundera på samma sak som Olof Hultén tog upp på föreläsningen ”Är Robinsson och Melodifestivalen public service?” Han tyckte att det var det eftersom Public Service ska behandla saker som får människor att prata om det. Och Melodifestivalen och Robinsson är något som verkligen alla pratar om. Vare sig man tycker om programmen eller inte så kommer man ändå att prata om dem. Diskussioner om Melodifestivalen är lika tidiga som nyheten om första julpyntningen i affärerna, dvs att det varje år börjar i Oktober med försnack. Under sommaren fortsätter fortfarande diskussionen med eftersnack. Robinson har sänts på olika kanaler, med början hos SVT, sedan ett år på kanal 3 och senast en säsong på 4an. Hur kommer det sig att dessa är villiga att visa samma koncept men olika säsonger?

 

Självklart kan det vara så att mycket hänt sedan 2005. Att de kommersiella kanalerna har alla tittare och att alla dessa tittar på utländska produktioner. Men det tror inte jag. Visst kan det ha ökat, men jag tror att det alltid kommer att finnas ett intresse för Svenska produktioner och SVT´s programutbud.

 

”Men, det är inte de enskilda programmen du egentligen betalar för. Det är oberoendet. Principen att kunna sända intressanta, bra, roliga, allvarliga, långa, korta, spännande eller angelägna program, oberoende av politiska eller kommersiella intressen. Det är möjligt tack vare tv-avgiften.”

Radiotjänsts hemsida http://www.radiotjanst.se/sv/Public-service/

 

Framtiden för Public Service

Nu när jag vet bakgrunden och konceptet bakom Public Service så kan jag inte låta bli att börja fundera över dess framtid. Nu när det finns enorma kanalutbud, en enorm databas även kallad internet som bland annat gör det möjligt till webbtv så vet inte jag hur Public Service kommer överleva. Inom områden som sport och de lite mer traditionella programmen tror jag de kommer behålla tittare, men jag tror att de har ett tufft årtionde framför sig. Dagens samhälle är dominerat av ord som ”modernt” och ”online”, två ord som jag personligen inte kopplar samman med Public Service.

 

Behovet att ha en verksamhet fri ifrån politiskt ställningstagande och reklam var en bra idé. För över 40 år sedan. Idag finns ett annat informationsflöde, människor är mer utbildade och vet själva var de kan söka information. Det var ett effektivt sätt att utbilda människor, utan att de själva egentligen visste om det för vid starten så fanns det inte mycket annat att lyssna på eller se på tvn.

 

Avslutningen vill jag bara klargöra att jag inte tycker att man ska ta bort Public Service. Men kanske lägga ner lite mer tid på att leta efter andra finansieringssätt än mottagarlicensen. Självklart ska alla ha möjligheten att se det, enligt radiotjänstens hemsida är årsavgiften 2076 kr per år som faktiskt är ganska mycket pengar.

Litteratur:

McChesney, Robert W (2001)Rich Media, Poor Democracy: Communication Politics in Dubious Times, New York: the new press

Hemsidor: (alla hämtade 2009-10-20 kl 14.00)

Radiotjänsts hemsida

Public service:  http://www.radiotjanst.se/sv/Public-service/

Siffrorna på avgiften:  http://radiotjanst.se/sv/Om-Radiotjanst/

Allt om media

Tittarsiffror 2005:  http://w1.545.telia.com/~u54500113/tittarsiffror.htm

Tittarsiffror 2002: http://w1.545.telia.com/~u54500113/tittarsiffror2002.htm

 

 

Att sitta på gästföreläsningen den 8 oktober var för mig ganska svårt. Efter 20 minuter in i föreläsningen flög genast tankarna iväg till min framtid. För att jobba som koordinator är något som jag ägnat många tankar år. Det är en av de största yrkesdrömmarna jag har.

Sveriges ordförandeskap

Elisabeth Idermark berättar om sitt arbete som Mötes Koordinator (MKO) nu när Sverige är ordförande i EU under hösten 2009. Under ett halvår ska 12 stycken MKO´s arbeta som event managers och samordna allt det praktiska runt 113 officiella möten. Arbetet pågår egentligen under ett helt år, då sex månader går åt till förberedelser medans den andra delen går åt till genomförande och kompletterande planering.

 

Uppgiften är inte att bestämma hur dagordningen ska se ut inför varje möte, utan hur processen ska gå till. En viktig uppgift är att se till att dela upp aktiviteterna över hela Sverige, att det inte bara sker i Stockholm. Därför var det möte så sent som förra veckan i Kalmar. Det ska inte heller bara handla om möten, utan att ge en djupare inblick i värdlandets kultur. Tillexempel anordnades ett besök på Ishotellet i Jukkasjärvi, som dock inte var igång men att de istället fick ”vargtass”, en traditionell dryck för ishotellet. Det finns många olika aspekter att ta hänsyn till inför varje aktivitet.  Ett exempel så finns det regler för hur mycket alkohol som får förtäras vid varje måltid. Kulturkrockar är en annan, det ligger i värdlandets uppgift att försöka skapa en djupare förståelse för dess kultur. Detta gör man bland annat som jag tidigare nämnt att sprida ut mötesplatserna över hela landet. En stad har svårt att representera ett helt land, därför tycker jag det är en bra idé att sprida ut det. Det gör att hela befolkningen får uppleva hur det är att vara ordförandeland och jag tror det ger en starkare gemenskap. En starkare gemenskap som i slutändan kan leda till mer förståelse för EU´s verksamhet.

 

En intressant aspekt med arbetet som ordförandeskap tyckte jag var att det inte tas några beslut. Istället går mötet ut på att byta erfarenheter och hjälpa varandra. Det låter som en underbar idé! Det är trots allt 27 länder med i EU, och alla kan säkert lära sig något av den andra osv.

 

Arbetet med den grafiska profilen har varit en viktig del då den ska närvara under ordförandeskapets alla möten. Alla som arbetar med ordförandeskapet ifrån Sverige ska följa en klädkod bestående av neutrala kläder med passande slips eller scarf som går ihop med logotypen och den grafiska profilen.  Den grafiska profilen är byggd med grund i klimat och ljus. Men även öppenhet, dialog och vardagsnärhet. Globens ljus är placerat vid Sverige, och ”S” som går över bilden ska symbolisera att de vill föra fram ljuset med utrymme för öppenhet och transparant.

Sveriges Grafiska profil                             Tjeckiens grafiska profil

 

En av de absolut viktigaste delarna av arbetet är presshanteringen. Idermark förklarar att pressen har en stor betydelse för ordförandeskapet. När parlamentarikerna anländer så brukar de oftast få en plats att stå på så de kan bli fotograferade. ”Familyphoto” är en gruppbild som organiseras för att få bilder på alla deltagarna. ”Handshake” är när alla deltagarna placeras i en U-formation så att pressen kan gå omkring och ta kort på dem när de skakar hand med varandra. Ett arbete för Idermark är att dela in varje mötesplats i sektioner, där deltagarna får vara, där pressen kan vara osv. Fälten markeras med olika färger på kartan, sen får alla ID-kort som passerkort till de platser de har behörighet.

 

Ett drömyrke eller en felaktig uppfattning?

Egentligen har jag nog omedvetet haft min dröm sedan gymnasiet då jag började engagera mig i Arenan, en plats för Faluns alla ungdomar. Jag fick upp ögonen för Arenan under mitt första år på medieprogrammet, då jag fick i uppgift att skriva ett reportage om verksamheten för vår skoltidning aidem. Efter det var jag fast. Jag jobbade ideellt varje tisdag efter skolan i deras café, och de fredagar jag kunde så jobbade jag extra på deras events som konserter, temakväller osv. Jag tänkte inte på då att jag faktiskt ville jobba med detta, att det låg inom området ”media”. Jag är fortfarande inte helt säker på om det verkligen gör det, men det är vad jag vill. Jag säger inte att jag vill jobba enbart inom verksamheten som bedrivs på Arenan, som är en offentlig verksamhet planerad av Falu Kommun.

 

Att jobba med events är något jag senare fick djupare insikt i när jag under första året på HIK började arbeta med ESN (Erasmus Student Network). Genom åren har vi genomgått strukturförändringar, nya arbetsområden, konfliktlösning, mer aktiviteter och så vidare. Jag har lärt mig massor av att jobba i denna styrelse.

 

I början av nästa månad ska ESN anordna NEP (Northern European Plattform) ett event som kräver stor förberedelse. Ungefär 100 deltagare ska under fyra dagar ha möten och workshops, men även boende, mat, transportmöjligheter, lite finare middagar osv. Det är säkert tusen saker att tänka på, något som jag personligen inte haft så mycket inblick i. Det enda jag vet är att vi nu håller på och samlar in pengar för att kunna genomföra detta påkostade event. Ett event som faktiskt har många likheter med Ordförandeskapet, även om NEP är i en mindre skala.

 

Jag kan ibland ligga uppe en hel natt och tänka på hur man kan utveckla Arenans verksamhet, vad man kan göra, och olika alternativ på hur man kan göra. Trots att jag inte ens jobbar där just nu! Det finns oändliga möjligheter på detta ställe, och ett av deras mål är att få med ungdomarna i utvecklingen.  Att jag trivdes så bra med båda ESN och Arenan får mig att inse att ett yrke som jag gärna skulle vilja ha i framtiden är förlagsredaktör, att få vara med i alla de stadier som får ut böcker på marknaden. Detta är ett drömyrke för att jag skulle få jobba med events, men även skrivande som är något som jag alltid älskat i alla former som musik, film och böcker. Att planera releasefester eller bokturneringar ser jag mig själv göra om fem år i någon form. Detta om något är att vara en koordinator. Eller? Jag är inte helt insnöad på just detta yrke, men jag tror att det är något som skulle passa mig själv bra.

 

Avslutningsvis vill jag bara göra samma sak som till Svensson. En stor applåd till alla de 12 MKO´s, ni får ett komplicerat arbete att flyta på!

 

 

Trots att kommunikation är en av de viktigaste aspekterna i dagsläget för företag är det många som inte vet vad en kommunikatör gör. Svensson förklarade att alla verkar tro att de kan klara av jobbet, så det kommer in många ansökningar ifrån journalister, marknadsförare och till och med lärare.

Sara Svensson arbetar på Kalmar kommun som informatör eller kommunikatör, kalla det vad du vill. För att bara vara åtta personer som jobbar inom ”informationsenheten” finns det massor att göra. Informatören fungerar som en länk mellan organisationen och dess olika målgrupper. Dess största målgrupp är invånarna i Kalmar kommun, men är inte dessa egentligen arbetsgivarna? Hur som helst är det intresset hos denna målgrupp som är den viktigaste uppgiften. Denna målgrupp är nog en av den största och bredaste målgrupp man kan ha som organisation, det finns ett antal olika intressen att ta hänsyn till.

En del av arbetet som informatör är att sprida information och bevaka omvärlden för organisationen. Detta så att organisationen kan reagera på förändringar som händer eller liknande saker i omvärlden som kan påverka verksamheten. En annan uppgift avi arbetet är att vända något negativt till något positivt, som kan bli en fördel. Svensson tog upp ett exempel där två barn skulle omhändertas av socialmyndigheten, något som övriga familjen gick ut i medierna om. Allmänheten blev upprörd och fundersam på varför detta skedde. Men självklart fanns det en anledning, det är inte socialmyndighetens uppgift att hitta på orsaker. De som gjordes var att kommunen gick ut med datum för omhändertagandet, något som ledde till att medierna var på plats och fick se hur barnens tillvaro såg ut. På så vis fick allmänheten en insikt i situationen, ändrade därmed inställning och tackade socialmyndigheten för att de slutligen ingripit.

 

Skillnaderna mellan den offentliga och den privata sektorn är många och stora. Inom den offentliga sektorn måste du kunna redovisa allt du gör. Detta på grund av offentlighetsprincipen. Du behöver aldrig ljuga, och du får framföra dina åsikter som dina egna. Men svårigheterna inom yrket är också många, när du arbetar för allmänhetens bästa är ekonomin väldigt begränsad. Du ska lyckas med att åstadkomma mycket med lite resurser. Den största resursen är de engagerade människorna som bryr sig om de andra, och vill åstadkomma en förändring. Ta vara på dom!

 

Att vara informatör i en offentlig verksamhet har varierande arbetsuppgifter då det är en blandning mellan lärare, journalist, marknadsförare och layoutare. Men en uppgift som aldrig försvinner är den som Svensson ser som mest motiverande, möjligheten att förändra omvärlden! När tidigare gjorde ett besök på dagis så frågade hon barnen i klassen om de kunde tänka sig att jobba inom kommunen. Svaret blev ett samstämmt”nej”. När hon då ställde frågan om vad de faktiskt ville bli så var det brandmän, dagisfröken osv. Men detta är ju jobb inom den kommunala verksamheten!

Uppenbarligen finns det ingen förståelse för vad man som informatör eller kommunikatör på kommunen gör!

Om jag skulle bli frågad om jag ville jobba inom den kommunala verksamheten så skulle svaret bli ”vet inte”. Att ha den positionen som Svensson har låter ju onekligen mycket varierande och roligt, men svårt. Att veta lite om allt är nog en svår uppgift, och du kommer snabbt få skit om du inte har koll på allt när journalisterna hör av sig. Det som du gör rätt kommer inte många att uppmärksamma, men det du gör fel kommer publiceras överallt, och spridas snabbt. Självklart älskar jag utmaningar, men ibland kan det vara skönt att ha huvudet en bit ovanför vattenytan. En slags backup eller reserv, men finns det tid för detta inom informatörsyrket? Hmm, kanske inte.

 

“Another important issue is that the digital compression techniques allows for a much more efficient use of bandwidth; a far greater volume and range of services can be conveyed digitally than was possible with analogue technology.

So the spread of digital technology is affecting media production, distribution and consumption patterns, with knock-on effects for advertising. Digitalization has also facilitated a greater “convergence” or overlap in the technologies used by the broadcasting, telecommunications and computing sectors. An increasing number of homes are connected to high capacity communication networks and are using the internet through their PC´s, telephones and, in some cases, their television set. “

Doyle Gillian (2002) Understanding media economics sid 142

 

Som informatör gäller det att alltid vara beredd på utveckling och förändring. Samtidigt som medievärlden blev större, blev bördan som informatör tyngre. Mer saker att hålla koll på. Det interna arbetet hos Kalmar kommun består av en personaltidning, hemsidan, upprätthålla informationsnätverket och se till att alla får den information de behöver. Att visa att det inte är bara är ledningen som ska ta del av viktig information, och med detta ha makten, så släpper man in alla i förändring och utveckling och får därmed engagerade och kreativa individer. Intranätet som tyvärr inte fyller sin funktion just nu, så den är av högsta betydelse att få igång.

Som ovanstående citat framhäver så är det viktigt att hitta nya kommunikationskanaler. Information är en av de viktigaste delarna i samhället. Enligt mig alltså. Jag vill veta vad som händer, när det händer och vem som sagt att det kommer bli så. Utan information skulle mål, strategiska planer och samarbete försvinner. Kommunikation och information är oerhört viktigt.

 

En informatör har en viktig uppgift, och ännu större om det är under en offentlig verksamhet. En offentligverksamhet som jobbar för att förändra invånarnas tillvaro. Snälla låt någon med kvalificerad utbildning utgöra denna uppgift! Annars kommer vårt kommunikationsuppbyggda samhälle bryta ihop.

 

Avslutningsvis vill jag ge en stor eloge till alla ni informatörer. Jag visste inte själv allt ni gör, men ni när jag vet är jag imponerad!

Vi som är inne på tredje året på Media Management har nu uppgiften att försöka knyta ihop allt vi lärt oss här i Kalmar. Men även mer än så, tidigare erfarenheter, tankar, reflektioner och åsikter ska väga tungt på denna blogg. Media och samhället är en viktig del av vårt framtida arbete. Hur ser verkligheten ut? Hur jobbar man med media i praktiken?

De föreläsningar vi har under de kommande veckorna kommer ligga som grund för skrivandet. Ett skrivande om medier. Samhället. Verkligheten.

Medierna i samhället.

Håll dig uppdaterad!

Michaela Gnojek

Mem 07

8/10- 09